Hej Chef!

Helt plötsligt satt jag bara där på intervjun och uppenbarligen var jag extra duktig på att snacka skit den dagen och jag log så sött jag kunde och försökte se mjuk men auktoritär ut samtidigt vilket tydligen lyckades för två dagar efter ringde de och sa att det ville ha mig.

Mig?

Först fick jag naturligtvis ett lyckorus som höll i sig i ungefär två veckor, sen hann verkligheten ikapp mig. Jag ska leda folk. På riktigt. Jag ska gå runt på ett kontor och se läskig ut och spänna ögonen i folk och ge dom sparken om det behövs och ingen kommer hålla mig i handen och jag får inte bli kompis med någon för då kanske jag särbehandlar och oj vad ensamt det kommer bli och jag som är så snäll hur ska jag fixa det?

Så jag beställde typ 50 managementböcker som jag panikläste i badkaret varenda kväll i en vecka och resultatet är att jag är ännu mer freaked out nu än jag var innan. De där jäkla böckerna radar ju bara upp alla problem man ställs inför och alla fel man kan göra och hur mina beslut kan få människor att gå in i väggen eller bli alkoholiserade eller bryta ihop. Hjälp. Så försöker jag trösta mig med att alla nya chefer säkert tycker att det är skitläskigt i början men jag lyckas inte övertyga mig själv riktigt.

Mig? Hur i h*lvete kan de vilja ha mig?
Och nej, jag hade inte skolfröken-glasögonen på mig. Så det var inte på grund av dom.