I´m back! (och ja; Durmer har delvis rätt)
Okey, okey, jag vet. Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen sista tiden (fantastiskt rörd över att ni ropade efter mig btw), men det har liksom inte funnits tid.
Dels för att jag inte har varit på mitt nuvarande jobb (där jag kan blogga på arbetstid jajamensan) särskilt mycket eftersom jag fått flänga runt som en dåre i sverige, men också för att jag har varit apförkyld och legat hemma och ojat mig. Samt för att jag har smygstartat mitt andra jobb.
Ja, jag har lekt chef i en vecka. Och jag har ingen aning om hur det här ska gå.
Årets roligaste bild
Satt och roade mig med att titta igenom underklädesutbudet på olika internetsidor och höll på att garva ihjäl mig när jag snubblade över den här bilden. Inte nog med att bh:n knappast är Victoria Secrets-sexig utan snarare formar brösten till Madonna-spjut som kan peta ut ögat på nån; det roligaste är att inte ens modellen kan dölja vad hon tänker:
Och om det här var den bästa bilden på rullen; vilka miner hade hon då på de andra?!
Å ett å två å kniiiip
Igår beslutade jag mig för att åka och simma, eftersom det tydligen förväntas att man ska leva hälsosamt nu när jag slutat röka. Jag har inte simmat i en simhall sen jag gick på mellanstadiet eller nåt och hade helt glömt bort att det där med glida några längder är ganska jäkla jobbigt.
Full av tillförsikt till min egen kondition kastade jag mig i vattnet och började i racerfart averka bassängen. När jag var yr av utmattning och hade blodsmak i munnen och kramp i ena vaden hängde jag mig över bassängkanten; fullt övertygad om att jag hade spurtat i fyrtio minuter. Minst.
Men nej. Jag hade simmat i åtta. Å-t-t-a minuter. Och på banorna bredvid mig toksimmade snorungar och skröpliga pensionärer utan att ens bli andfådda, medan jag låg som en dränkt bäver med ett krampaktigt tag om kanten och flåsade våldsamt av ansträngning. En av ungarna gav mig ett (vad jag är säker på var hånfullt) leende och tog en längd med två simtag. Då gick jag och bastade istället.
Nånstans går faktiskt gränsen.
Man ska inte vara så kräsen
Så det så.
"Göran vill ligga med mig"
Jag har varit med om en hel del underliga saker under min tid på det här företaget. Men det mest surrealistiska var nog incidenten med Göran, och jag är vansinnigt glad att jag kommer slippa fler sådana framöver.
Det var en tillställning/mässa i Stockholms skärgård med många potentiella kunder och det var meningen att jag och min nuvarande chef skulle stå där tillsammans. Som alltid fick han dock nåt bättre för sig och dumpade helt enkelt av mig där efter att ha presenterat mig för en av våra befintliga kunder; Göran.
Göran var sisådär 50 år och enligt min chef "en hyvens kille" och jag var glad att där iallafall fanns någon att prata med. Vad jag inte visste var att Göran tydligen ansåg att jag vansinnigt attraherad av honom och att min chef helt enkelt agerat hallick när han åkte ifrån stället. För Göran spårade ur.
Efter att ha försökt invitera mig till hans hotellrum för drinkar (vilket jag artigt avböjde) agerade Göran sugpropp; han sög helt enkelt tag i min arm och vägrade släppa. Vid ett obevakat ögonblick lyckades jag slita mig loss och medan Göran sprang gatlopp i hotellkorridorerna och vrålade mitt namn, stod jag tryckt mot en husvägg utanför hotellet och ringde mitt livs mest bisarra mobilsamtal:
Chefen: Hallå? *yrvaket*
Jag: Du för fan det här är ju helt galet! *väsande* Tror du att du är P Diddy eller?
Chefen: Vad snackar du om?
Jag: Lägg av! Jag tror Göran vill ligga med mig.
Chefen Va?
Jag: Jag. Tror. Att. Göran. Vill. Ligga. Med. Mig. Du måste hämta mig. Nu. Jag vill hem.
Än idag har alla på kontoret hysteriskt roligt när Göran (numera omdöpt till "Kåta Göran") ringer. Och det tog tre veckor innan jag pratade med min chef igen; trots att han dyrt och heligt svor att han inte hade en aning om att Göran var ett pervo.
Eller hur.
Det ser illa ut, det här.
Hittade detta underbara tidsfördriv inne hos Dauphine http://dauphine.blogg.se. Efter att ha garvat hejdlöst åt hennes resultat bestämde jag mig för att prova en egen. Nu önskar jag att jag lät bli.
Förtydligande; ja jag vet att jag har en hel del mysko musik. Jag skyller på allehanda vänner och på att vi varje fest kämpar om att skapa den mest galna låtlistan. Eller nåt.
Will it be ok?
I Tveksamhetens tid - Lisa Ekdahl
Vafan? Vadå i tveksamhetens tid? Vad menas med det här?!
How are you feeling today?
Godfather theme - John Williams
Ha ha okey att jag har varit på lite dåligt humör sen jag slutade röka, men det här var väl ändå att ta i.
How do your friends see you?
Sway - Pussycat Dolls
Okeeey?
Will you get married?
Ready or Not - Fugees
Tänker inte ens kommentera detta.
What is your best friend's theme song?
En söt liten flicka - Lars Winnerbäck
Hä hä hä.
What is the story of your life?
Only sixteen - Dr Hook
Huh? Att jag är omogen? Att jag attraherar gamla pervon? Vad?
What was high school like?
Dansbander - Torgny Melin
Knappast.
How can you get ahead in life?
Milk Shake - Kelis
Uppmuntrar min shuffle mig att begå otukt med andras män? Eller att jucka på en bardisk?
What is the best thing about your friends?
How can you mend a broken heart - michael buble
Naaaah.
What is tonight going to be like?
Balladen om konsekvenser - Lars Winnerbäck
Hoppsan. Det hoppas jag INTE.
What is in store for the remainder of this weekend?
Bang Bang - Nancy Sinatra
Hjälp.
What song describes you?
Sexed up - Robbie Williams
Nä nu J*vlar.
To describe your grandparents?
And I miss you - Sade
Pussgurkor.
How is your life going?
Im still in love with you - Sean Paul
Hupp?
What song will they play at your funeral?
Är du kär i mig ännu Klas-Göran - Lillbabs
HA HA HA! Det vore något.
How does the world see you?
Precious Burden - Sophie Zelmani
Tack för den, shuffle-jävel.
Will you have a happy life?
You´re so vain - Carly Simons
Tydligen inte. Men med tanke på svaret ovan förstår jag varför.
What do your friends really think of you?
I´ve got a lovely bunch of coconuts - Monty Python
Antingen är detta en enorm komplimang. Eller så borde jag byta vänskapskrets.
Do people secretly lust after you?
Whatever Lola wants - Dinah Shore
What?! Me not a mansslukerska.
How can I make myself happy?
I like the way you move - Bodyrockers
Jo. I och för sig. Jag är ganska lycklig när jag tequila-dansar.
What should you do with your life?
Illegal - Shakira
Tjahapp. Så nu ska man bli kriminell oxå.
Will you ever have children?
Ain´t my job (to fuck you on your birthday) - Bloodhound Gang
Inga kommentarer. Men det verkar ju som om BB kommer slippa mig ett lååångt tag framöver.
Tjahapp. Då är det väl bara att gå och lägga sig nu då.
Bang Bang.
Hur mycket pengar skulle det krävas för Lactal-utmaningen?
Efter att ha läst den eminenta Fröken Lunds inlägg (jag vet inte hur man länkar så här är hennes adress: http://blickstilla.blogspot.com/) om svamp-i-underlivet-jeans började jag filosofera lite. Jag och min bror har en favoritsysselsättning som heter "Hur mycket pengar skulle det krävas " och som i stora drag går ut på att vi målar upp snuskiga scenarion och försöker pressa den andre att berätta hur mycket pengar det skulle krävas att utföra uppgiften. Det kan vara allt från att äta något vansinnigt äckligt till att besöka sjukhuset med ett främmande föremål i rectum, och pengasumman brunkar pendla från sisådär 50.000kr till några miljoner beroende på pinsamhetsgrad (jag försökte en gång leka den här leken med min nuvarande chef men det visade sig att han gjorde allt för 50.000 och då blir det bara äckligt).
Hursomhelst.
Fröken Lunds inlägg fick mig genast att tänka på den där reklamen för Lactal, och jag insåg att där har vi en grej jag aldrig skulle göra för pengar. No way josé. Kanske är det jag som är larvig, men att sitta i rikstäckande TV och se seriös ut och prata om illaluktande flytningar?! Vad är inte pinsamhetsfaktorn på det?
Då är jag hellre den där svamp-tjejen som joggar och badar och gör yviga gester mot skrevet samtidigt som hon grimaserar för att illustrera exakt hur mycket det kliar i bagaren. Jag hade till och med gjort det gratis om det innebar att jag slapp dra på mig en vit rock och prata om illaluktande flytningar. Eller nästintill gratis iallafall.
Så brorsan; snor du Lactal-utmaningen har du vunnit. Lätt.
Första Firmafesten
Aj aj aj.
Fick precis en inbjudan från Min Nya Arbetsgivare att komma på deras julfest nu på lördag. Lite sådär "ja vi vet att du inte formellt har börjat ännu, men hey kom och parta med oss vetja". Vad tusan gör jag nu?!
Jag kan ju inte tacka nej för det är kanske oartigt och dessutom är detta världens chans för mig att umgås under avslappnade former med det som ska vara min personal framöver. Men jag kan ju inte tacka ja heller. Jag minns nämligen en incident för några år sen då jag arbetade på ett annat, stort företag. Vi hade anställt en ny säljare och han skulle börja på måndagen. Fredagen innan hade vi firmafest och han var inbjuden, just för att kunna lära känna alla på ett mer privat plan innan han började. Alla tyckte att detta var en toppen idé, särskilt han. Och jisses, du kan tro att det spårade ur.
Visade sig att den här killen snabbt blev lite för bekväm och lite för privat med bålen. Han blev kanonfull och dunkade alla i ryggen och torrjuckade på dansgolvet och slickade mig i örat och kräktes slutligen i en av receptionistens älskade palmer innan vi fick ringa en taxi som kom och hämtade honom. Tack och lov hade han glömt allt på måndagen när han började arbeta, så det blev inte fullt så pinsamt som det skulle kunna ha blivit, men det är en underdrift att säga att det tog ett tag innan han kom in i gänget.
Tänk om det händer. Tänk om jag åker med på den här firmafesten och bara råkar bli sådär Wonderwoman-full att jag tror att jag är skitläcker och står och torrjuckar mot en palm (eller hemska tanke; mot en av mina Dolce & Gabbana-chefer!). Nej det får inte hända.
Måste klara mig ur det här på något sätt.
Fick precis en inbjudan från Min Nya Arbetsgivare att komma på deras julfest nu på lördag. Lite sådär "ja vi vet att du inte formellt har börjat ännu, men hey kom och parta med oss vetja". Vad tusan gör jag nu?!
Jag kan ju inte tacka nej för det är kanske oartigt och dessutom är detta världens chans för mig att umgås under avslappnade former med det som ska vara min personal framöver. Men jag kan ju inte tacka ja heller. Jag minns nämligen en incident för några år sen då jag arbetade på ett annat, stort företag. Vi hade anställt en ny säljare och han skulle börja på måndagen. Fredagen innan hade vi firmafest och han var inbjuden, just för att kunna lära känna alla på ett mer privat plan innan han började. Alla tyckte att detta var en toppen idé, särskilt han. Och jisses, du kan tro att det spårade ur.
Visade sig att den här killen snabbt blev lite för bekväm och lite för privat med bålen. Han blev kanonfull och dunkade alla i ryggen och torrjuckade på dansgolvet och slickade mig i örat och kräktes slutligen i en av receptionistens älskade palmer innan vi fick ringa en taxi som kom och hämtade honom. Tack och lov hade han glömt allt på måndagen när han började arbeta, så det blev inte fullt så pinsamt som det skulle kunna ha blivit, men det är en underdrift att säga att det tog ett tag innan han kom in i gänget.
Tänk om det händer. Tänk om jag åker med på den här firmafesten och bara råkar bli sådär Wonderwoman-full att jag tror att jag är skitläcker och står och torrjuckar mot en palm (eller hemska tanke; mot en av mina Dolce & Gabbana-chefer!). Nej det får inte hända.
Måste klara mig ur det här på något sätt.
Hej kollega!
Så här är det. Jag jobbar på ett IT-företag idag. Detta innebär inte på något sätt att jag är datorkunnig, om nu någon fått för sig det. Men inte nog med att jag är dator-inkompetent, jag är världsfrånvänd också.
Bestämde mig för att pilla lite med bloggens utseende, så att den bättre matchade lilla mig. Klickade på "design" och blev sittande som ett frågetecken. Efter några minuter fick jag en snilleblixt och ringde en kollega på interntelefonen:
Jag: Hej du!
Han: Hej?
Jag: Du, kan du nåt sånt här... få se nu... html? Koder och så?
*tystnad*
Jag: Hallå?
Han: Du... vad tror du jag gör om dagarna?
Visade sig att han spenderar varje arbetsdag med att knappa html-kod. Det är liksom hans jobb. I två och ett halvt år har jag jobbat ihop med den här killen utan att ha en aning om vad han gör.
Det kallar jag iakttagelseförmåga.
Jag är så slampig
Satt och funderade på varför jag så snabbt tackade ja till det där chefsjobbet. Naturligtvis var det för att jag (jag erkänner det villigt) är lite maktkåt i största allmänhet, men det var också för att jag är så totalt svältfödd på uppmärksamhet. Som sagt är mitt nuvarande jobb väldigt spännande med djävulen som bär dressman och kaos och Scary Spice-vibbar och allt det där men det är knappast en varm och frodande miljö. Särskilt inte för en med duktighetskomplex.
Mina nya chefer är däremot som Piff & Puff i jämförelse. Nu kan jag naturligtvis ha gått från askan in i elden; det kanske visar sig att de egentligen är som Mansonfamiljen - men än så länge har det lilla jag sett av dom golvat mig totalt. De gånger jag har kommit dit har de inte hälsat mig med tom blick eller en obegriplig kommentar om varför i helvete det inte finns nåt papper i kopiatorn, utan de har unisont ropat "Heeeej gumman" och klappat mig på axeln. Pinsamt nog tror jag att det var det där lilla "Heeej gumman" som avgjorde det. Och axelklappande. Att det liksom räckte med att jag dök upp för att jag skulle bli uppskattad. Dessutom ser de ut som Dolce & Gabbana, modell hårigare.
Jisses. Jag är så slampig.
Scary Spice (fast man)
Min chef har en otroligt läskig ovana. Han bara dyker upp. Detta innebär att helt plötsligt står han i dörröppningen med tom blick och säger ingenting. Det kan pågå i flera minuter; jag tittar oförstående på honom och han tittar på mig men säger inte ett ljud. Och sen går han bara. Apläskigt. Varje gång det händer nynnar jag musiken från "psycho" tyst i skallen utan att rå för det.
I en av mina managementböcker står det att man ska se tillbaka på tidigare erfarenheter av chefer och lära sig av dom, så att man vet hur man ska göra nu när man själv är chef. När jag läste det skrattade jag våldsamt. Jag vet att jag iallafall inte ska anamma det där Scary Spice-beteendet och smyga mig på mina anställda som någon från Efterlyst. Då är det nog bättre att vara för snäll.
Morgonmöte och skitsnacksbingo
Det ska bli ofantligt skönt att byta bolag. Inte bara för den personliga utvecklingens skull, utan även för min egen mentala hälsas skull. Tro mig; tjejen i Djävulen bär Prada är på rena rama vuxendagiset om man jämför med mig och min situation. Plus att här bär djävulen Dressman.
Idag kanske vi ska ha morgonmöte. Eller inte. Ingen vet. Ibland får vi information, ibland kommer det som en trevlig surprise två minuter innan vilket innebär att ingen är förberedd. Vi har dock hittat ett enastående sätt att överleva dessa möten; skitsnacksbingo. Hittade grunden på www.yttermera.se och sen dess har vi haft vansinnigt roligt. Var och en får en liten bricka som den nedan.
Spelregler: Kryssa för rutorna när du hör uttrycken på möten. När du får fem i rad (vågrätt, lodrätt eller diagonalt) reser du dig upp och skriker SKITSNACK! Hittills har ingen vågat riskera livet genom att ställa sig upp och vråla skitsnack, men vi arbetar på att få den nya killen att offra sig för laget. Tills dess nöjer vi oss med att kryssa på våra brickor och le stort inombords.
| Synergi | Strategiskt projekt | Detaljer | Spets- kompetens | Grundregel |
| Utgångsläge | Bred kompetens | Hårdsatsning | Utanför konceptet | Jag har sökt honom |
| Mervärde | Proaktiv | Vinna-vinna lösning | Tänka i nya banor | Pucken |
| Resultatstyrd | Förstärkning/ förstärka | Binda ihop säcken | Totalkvalite/ kvalitetstyrd | Gå i mål |
| Scenario | Kundfokus (erad) | På en höft | Aktörer | Nej nej |
Är det lika skönt för dig som för oss?
Min Nya Arbetsgivare ringde för att höra så att jag känner mig peppad för att börja, trots att det är en månad kvar. Jag smilar upp mig och säger att o ja jag är superduperpeppad hä hä och så skrattar jag lite segervisst och försöker låta som om jag verkligen har koll på läget och inte är ett dugg nervös. Han skulle bara veta.
Jag måste skärpa mig. Ibland arbetar min hjärna för fort, så att jag reagerar innan jag hinner tänka mig för. Som på intervjun sist. Jag satt där och var seriös och pratade lön och så säger den ena av mina nya chefer:
"Känns det lika skönt för dig som det gör för oss?"
Och jag började naturligtvis skratta, ha ha jättekul, tills jag möter deras blick och ser att den är helt nollställd - de har inte den blekaste aning om varför jag sitter där och garvar som värsta idioten. Och vad gör man då? Jag kände att det var liksom inte riktigt läge att börja förklara "jaha, ha ha, alltså jag trodde ni skojade" och snöa in på en förklaring i det sexuella de just sagt (om jag inte ville utmåla mig själv som förstaklassens sexdåre och det ville jag ju inte). Så jag fick låtsas hosta istället och gnuggade mig själv vid näsroten och sa: "Hrm, jodå, det känns jättebra det här" och förbanna mig själv tyst för att jag aldrig kan tänka mig för innan jag reagerar.
Måste lära mig tänka först. Måste.
Fan. Jag är gammal.
Eller egentligen är jag inte så värst gammal. Jag är 26. Men det börjar krypa sig på mig, jag fullkomligt badar i vuxenpoäng nu. Och jag svär; i skarp belysning kan man ana oroande drag från mormor i mitt ansikte. Om man tittar fort.
Jag har inte varit 26 så länge men detta har jag redan lyckats med:
* Sluta röka. Jag är inne på min tredje rökfria dag nu. Det är ett helvete utan dess like och jag önskar inte ens min värsta fiende alla dessa plågor. Eller jo, min värsta fiende kanske. Han kan gott ha det. Men ingen annan.
* Skaffat glasögon. Naturligtvis var jag dum nog att kila förbi optikern, full av tillförsikt, och göra en synundersökning. Visade sig att jag var närsynt och måste ha glasögon när jag kör bil. Visade sig också att de fräsiga bågarna jag valde ut fick mig att se ut som en kåt skolfröken. Mindre lyckat.
* Blivit chef. Ja det är inte klokt. Jag är en såndär person som av någon konstig anledning alltid velat bli chef eftersom det låter så häftigt och nu har jag blivit det. På riktigt. Jag börjar om en månad och herregud jag har ingen aning om hur det ska gå. Stackars personal.
Jag börjar bli gammal. Och inte nog med det; 2007 kommer bli det året när jag gick omkring i skarp belysning med skolfröken-glasögon och förstörde livet för 30 personer.
Toppen.
Bild från www.eyeglasses.com