Scary Spice (fast man)
Min chef har en otroligt läskig ovana. Han bara dyker upp. Detta innebär att helt plötsligt står han i dörröppningen med tom blick och säger ingenting. Det kan pågå i flera minuter; jag tittar oförstående på honom och han tittar på mig men säger inte ett ljud. Och sen går han bara. Apläskigt. Varje gång det händer nynnar jag musiken från "psycho" tyst i skallen utan att rå för det.
I en av mina managementböcker står det att man ska se tillbaka på tidigare erfarenheter av chefer och lära sig av dom, så att man vet hur man ska göra nu när man själv är chef. När jag läste det skrattade jag våldsamt. Jag vet att jag iallafall inte ska anamma det där Scary Spice-beteendet och smyga mig på mina anställda som någon från Efterlyst. Då är det nog bättre att vara för snäll.
Jag hade också en arbetsplatssituation förra veckan när jag satt med uppknäppt gylf för att avlasta mina höfter från de hårt åtsittande stuprörsjeansen, när plötsligt en av domarna här på domstolen står i dörren och vill prata med mig.
Bloggade faktiskt om det förra veckan.
Din blogg verkar skoj. Jag kommer återvända!
oj och huvva. lite halvcreepy chef. lite "i'm watching you"-grejen.
angående den där frisyren - i början när jag inte hade färstått att den i själva verket var ganska hipp försökte jag jobba undan den, men nu blir jag glad typ varannan morgon, för då bara är den där. aah, ljuvligt! :)
du skriver ju galet roligt!! aah! det blir en direktlänk hit från min sida!!
Tycker du ska vara glad att chefen inte smyger upp bakifrån i alla fall. Då hade du blivit busted med att du bloggar på jobbet.
Grymt snyggt att du knäckte formeln för årets julklapp. Är faktiskt den mest logiska förklaringen jag hört hittills.
Durmer;
Hade han smygit upp bakifrån hade jag blivit orolig på riktigt. För då hade han nämligen hängt utanför fönstret på tredje våningen hä hä.
Ahahahaha! Intressant chef du har. Jag kan se det framför mig, med musik till. Eek-eek-eek-eek!!! :)